Tankar kring förlossningen...
Ja, några funderingar borde man väl ha?!
Jag är faktiskt inte ett dugg rädd snarare nervös över vad som kommer hända, hur just VÅR förlossning kommer bli, gissar på smärtsam;) Men det har jag 0 problem med. Jag är mer rädd för tiden efter förlossningen, kommer jag känna tillhörighet till bebisen? Kommer jag bli en bra mamma?
Det mesta faller nog på plats när man är där men det känns läskigt:S
Ang. förlossningen så har jag inte skrivit något förlossningsbrev till BM utan är öppen för alla förslag och tar det som det kommer... har hört av de flesta att "epudral is the shit" som Madde uttrykte sig;) Har dock önskemål om att Henrik ska få sova kvar med oss, men det verkade inte vara något problem?! Vill inte bli lämnad ensam på något konstigt sjukhus.
Annars finns det inte så mycket att göra förutom att vänta... som jag är sååå bra på...
Google lånad
Gud vad sugen jag blev på violgodis...
